Mästerbloggaren från Insjön är tillbaka vid tangentbordet och sedan jag sist skrev i september har det hänt mycket men framför allt börjar allt kännas som rutiner. Dock så finns det fortfarande utrymme i schemat för att göra nya upptäckter och i morse så kände jag mig lite äventyrligare än vanligt så jag bestämde mig för att gå runt på lite upptäcktsfärd i skolan.
Målet var att ta sig från vårt trygga rum på fjärde våningen till källaren i skolan för att se vad som kunde gömma sig där nere i de mörka underjordiska hålorna. Jag visste att det skulle bli en utmaning men min nyfikenhet kliade i fingrarna lika mycket som hockeypulver i näsan. (testa inte)
Äventyret började med att jag smög ut genom dörren för att fortsätta neråt för trapporna, jag hade lyckats ta mig ner till tredje våningen utan att stöta på någon människa eller något problem. Men jag hörde röster komma nerifrån så istället för att fortsätta neråt så tippade jag på tå igenom korridoren. Dörren längst bort öppnades sakta och jag hörde ljudet av elever som precis slutat lektionen, därför smet jag in genom närmaste dörr, lärarrummet. Jag var åter i trygghet, skyddad av den låsta dörren. jag kunde äntligen pusta ut och när jag tittar upp så märker jag ännu tydligare att jag är i paradiset. Det är onsdag och det innebär fika, idag fanns det bland annat prinsesstårta. Efter min långa första etapp kände jag mig värdig att sätta mig ner för att fylla på mina energiförråd.
Efter några minuter av tröst och modgivande samtal tillsammans med Arwid så var det dags att lämna den trygga båten och försöka gå ut på vattnet mitt i stormen(korridoren). Jag öppnade sakta dörren och kollade mig noggrant till höger och vänster. Eleverna som tidigare forsat ut genom klassrummet var inte längre ute i korridoren. Jag pustade ut och fortsatte mot trapphuset längst bort. Stormen hade lagts sig och jag kunde tryggt och säkert börja gå ner för trapporna men hann bara ta några steg innan jag hörde gymnasieeleverna komma ner från våningen ovan. Jag ökade tempot för att slippa bli sedd av dem och på nolltid så var jag nere på första våningen. Jag visste att jag skulle behöva ta mig igenom korridoren antingen på våning ett eller på våningsplanet, jag bestämde mig därför att att gå ut från trapphuset till korridoren. Jag hade nästan nått fram till nästa trappa när det plötsligt kommer upp en hel svärm av fyror till våningen, nu var det över tänkte jag medans jag försökte skydda mina öron samtidigt som jag försökte tränga mig fram genom folkhopen. Efter flera fall ner på knäna, barn som drar i armarna, och snoriga händer i ansiktet så lyckades jag slå mig fri från tumultet, springa ner för trappan. Nu var det bara trappan ner till källaren kvar. Jag tog steg för steg ner, men förvånades över att lyset var tänt, och kallt var det inte heller, utan jag hittade för första gången skolan bibliotek och den trevlige bibliotekarien. Spännande va!?
Förutom alla dessa små vardagsäventyr så har vi de kommande två veckorna en prao-elev i kyrkan.
Måste säga att det är en speciell känsla att som praktikant ha en prao-elev. Spännande och utvecklande att få vara handledare. Bra grej det där. Nu är hon och Arwid tillbaka efter att ha handlat så att skriva något mer det hinner jag inte, PEACE
Vi i BK har också fått en ny skylt till pannkakskyrkan som våran Praoelev Elsa har gjort:
Och vi avslutar med en superb bild på Arwid i lärarrummet när vi fikade förra veckan!